Ja, nu har jag bestämt mig för att byta riktning!
Observererar allt som min man tappar, men nu måste jag börja se det som han kan! Annars orkar jag nog inte, för det är jobbigt att se utvecklingen i dag - då han tappar lite varje vecka.
Så nu kommer jag istället att lagra det som jag ser att han fortfarande fixar, och glädjas åt det - att få en mer positiv syn på det vi har kvar av vårt gamla liv.
Min man är underbar som själv orkar med sin sjukdom och då kan ju inte jag vara värre. Så nu mer glädje i vårt liv!
Kram till er alla/Carina
Denna blogg handlar om min resa med lewybodydemens. Min make fick sin diagnos januari 2012 och gick bort två år senare. Jag är nu ute och föreläser om LBD och mina erfarenheter.
Glädje är bra :)
SvaraRaderaKämpa på älskade mamma!
tack min kära dotter
SvaraRaderaKram Mamma