Diagnos Lewybody

Lewybody demens (LBD) är en demensform som utvecklar både Alzheimers och Parkinssons sjukdom.

Lewy bodies, eller Lewykroppar, är små runda proteinsamlingar i nervcellerna. Deras närvaro förhindrar cellerna att fungera normalt.

Kännetecknande för LBD är stort sömnbehov, darrningar, synhallucinationer, störd drömsömn, trippande gång, svårt att sätta sig och att klä på sig. Även svårt att svälja, talar tyst och stel ansiktsmimik. Tal-, minnes- och lokaliseringsproblem.
Behöver mycket stöd i det vardagliga livet!

Visar inlägg med etikett julafton. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett julafton. Visa alla inlägg

fredag 27 december 2013

Julhelgen är över för i år

Ja, det blev en annorlunda jul i år, med maken på sjukhem och jag hemma i bostaden.

Hade jag kunnat hade jag tagit hem honom, men en lofttrappa ställer till det och han är inte i den kondition att han fixar den.

Men jag och dottern var och åt jullunch med honom, och med resten av avdelningen. Det var ett mycket gott julbord och en gemytlig lunch.
Efter det så hade vi en liten julklppsutdelning med maken innan jag och dottern åkte hem och hade vår egen lilla julafton.

Sitter och funderar lite, om jag ska bli en anhörig som är ute och pratar om "Min berättelse", som då kommer att handla om min mentala skilsmässa. Vad tror ni?
Tänkte vända mig till andra anhöriga men det kan ju kanske också passa dom som jobbar inom äldre/demensvården.

Ska använda min julsemester till att jobba vidare på det, men det sker även lite förändringar här hemma! Har nu skiftat säng, tagit den som står i gästrummet och vår dubbelsäng finns nu till för våra gäster.

Vill inte längre ligga i den, påminner mig för mycket om min man.känner at jag nu måste gå vidare och plocka upp lite gamla intressen, som att pyssla....nu beror inte allt detta bara på att jag är är särbo, utan det är även förändringar i mitt yrkesliv.

Får önska er en god fortättning på helgerna och önska er Gott Nytt År

Kram Carina

fredag 29 november 2013

Snart är det jul

Och min man är nog inte medveten om det......

Men så länge han pratar med mig, och kommer ihåg mig, så njuter jag. Vet nu att man inte ska ta något för givet, det kan ändras fort!

Men den sista tiden har jag fått ta till min lilla sten igen, behöver ha den när jag ska sova.....och när jag saknar maken för mycket.

Idag har jag julpyntar lite på hans boende. Även avdelningen har gjort så fint.....ja, hela Åleryd!

Den 13/12 ska jag vara med på deras Luciafirande  och på julafton ska jag och dottern upp och äta jullunch med make/pappa.

Men en annorlunda jul blir det........men jag vet ju var han finns och att jag kan åka till honom och bara sitta och hålla handen......eller bara lägga huvudet på hans axel. Lite svårt ibland eftersom han sitter i rullstol och även har ett bord framför sig, men vi fixar det!

Kram till er alla och en trevlig första advent/Carina