Det är jobbigt att planera för en begravning!
Det är jobbigt att se till att boendet på sjukhemmet töms!
Det är jobbigt att få koll på ekonomi, det här med livförsäkring, testamente mm!
Det är jobbigt att inte få åka upp till Åleryd och träffa min käre make!
Det är jobbigt när tvättmaskinen plötsligt tackar för sig, när allt ska tvättas från boendet!
Det är jobbigt med alla måsten just nu, kanske dags att sova!
God natt alla läsare
Denna blogg handlar om min resa med lewybodydemens. Min make fick sin diagnos januari 2012 och gick bort två år senare. Jag är nu ute och föreläser om LBD och mina erfarenheter.
Visar inlägg med etikett Åleryd. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Åleryd. Visa alla inlägg
måndag 3 februari 2014
fredag 24 januari 2014
Familjen vakar nu hos Stig
Och vi är inte på,sjukhuset utan på hans boende, i hans fina rum med all den fina personal som finns på Åleryd avd 7K -de är guld värda!
Kram Carina
Kram Carina
torsdag 16 januari 2014
Sova i egen säng
Maken har legat på sjukhuset fyra nätter för lunginflammation, inte så lyckat när man har LBD!
Men i natt har både han och jag sovit i våra egna sängar, han på Åleryd och jag hemma i Lambohov.
I lördags kväll vid 21.30, när vi kom upp på avdelningen, så gjorde jag klart för personalen att jag också ska sova där. Och som tur var lyckades de med att fixa ett eget rum åt oss, mycket tacksam!
I går eftermiddag fick han då komma tillbaks, men det är inte samma person som innan han blev sjuk! Precis som i somras så tog kroppen stryk även denna gång, vilket medför en del praktiska förändringar i hans rum men även av skötsel av honom.
Just nu känner jag bara tacksamhet för att han klarade av denna lunginflammation och att han återigen är "inkvarterad" på sjukhemmet. Skönt med personal igen som känner honom och som gör att jag kan släppa lite på "kollen" och ta itu med arbetet igen.
Blev intervjuad igår om min roll som anhörig till maken, rätt personligt, men jag tror det är bra om det finns en röst även för min grupp - de anhöriga
Återkommer med lite mer rapporter om hälsotillståndet!
Kram Carina
Men i natt har både han och jag sovit i våra egna sängar, han på Åleryd och jag hemma i Lambohov.
I lördags kväll vid 21.30, när vi kom upp på avdelningen, så gjorde jag klart för personalen att jag också ska sova där. Och som tur var lyckades de med att fixa ett eget rum åt oss, mycket tacksam!
I går eftermiddag fick han då komma tillbaks, men det är inte samma person som innan han blev sjuk! Precis som i somras så tog kroppen stryk även denna gång, vilket medför en del praktiska förändringar i hans rum men även av skötsel av honom.
Just nu känner jag bara tacksamhet för att han klarade av denna lunginflammation och att han återigen är "inkvarterad" på sjukhemmet. Skönt med personal igen som känner honom och som gör att jag kan släppa lite på "kollen" och ta itu med arbetet igen.
Blev intervjuad igår om min roll som anhörig till maken, rätt personligt, men jag tror det är bra om det finns en röst även för min grupp - de anhöriga
Återkommer med lite mer rapporter om hälsotillståndet!
Kram Carina
fredag 29 november 2013
Snart är det jul
Och min man är nog inte medveten om det......
Men så länge han pratar med mig, och kommer ihåg mig, så njuter jag. Vet nu att man inte ska ta något för givet, det kan ändras fort!
Men den sista tiden har jag fått ta till min lilla sten igen, behöver ha den när jag ska sova.....och när jag saknar maken för mycket.
Idag har jag julpyntar lite på hans boende. Även avdelningen har gjort så fint.....ja, hela Åleryd!
Den 13/12 ska jag vara med på deras Luciafirande och på julafton ska jag och dottern upp och äta jullunch med make/pappa.
Men en annorlunda jul blir det........men jag vet ju var han finns och att jag kan åka till honom och bara sitta och hålla handen......eller bara lägga huvudet på hans axel. Lite svårt ibland eftersom han sitter i rullstol och även har ett bord framför sig, men vi fixar det!
Kram till er alla och en trevlig första advent/Carina
Men så länge han pratar med mig, och kommer ihåg mig, så njuter jag. Vet nu att man inte ska ta något för givet, det kan ändras fort!
Men den sista tiden har jag fått ta till min lilla sten igen, behöver ha den när jag ska sova.....och när jag saknar maken för mycket.
Idag har jag julpyntar lite på hans boende. Även avdelningen har gjort så fint.....ja, hela Åleryd!
Den 13/12 ska jag vara med på deras Luciafirande och på julafton ska jag och dottern upp och äta jullunch med make/pappa.
Men en annorlunda jul blir det........men jag vet ju var han finns och att jag kan åka till honom och bara sitta och hålla handen......eller bara lägga huvudet på hans axel. Lite svårt ibland eftersom han sitter i rullstol och även har ett bord framför sig, men vi fixar det!
Kram till er alla och en trevlig första advent/Carina
måndag 16 september 2013
Vår vardag i dag
Jag jobbar och maken är på hemmet.....så ser vår vardag ut nu. Tomt på kvällarna när jag ska lägga mig och tomt när jag vaknar!
Försöker åka upp varannan/var tredje dag till Åleryd. Är ingen rolig miljö egentligen men nu har vi ju eget boende att gå in till och så länge det är fint väder, även kvällstid, så blir det promenader.
Makens Alzheimers har blivit sämre, märks på talet och de osammanhängande samtalen vi har. Men även minnet, att komma ihåg vem som är vem på familjefotot, och var han bodde innan han kom till boendet.
Men han känner igen mig när jag kommer! Och det är just nu det viktigaste......
Kram Carina
Försöker åka upp varannan/var tredje dag till Åleryd. Är ingen rolig miljö egentligen men nu har vi ju eget boende att gå in till och så länge det är fint väder, även kvällstid, så blir det promenader.
Makens Alzheimers har blivit sämre, märks på talet och de osammanhängande samtalen vi har. Men även minnet, att komma ihåg vem som är vem på familjefotot, och var han bodde innan han kom till boendet.
Men han känner igen mig när jag kommer! Och det är just nu det viktigaste......
Kram Carina
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)