Ja, det blev en annorlunda jul i år, med maken på sjukhem och jag hemma i bostaden.
Hade jag kunnat hade jag tagit hem honom, men en lofttrappa ställer till det och han är inte i den kondition att han fixar den.
Men jag och dottern var och åt jullunch med honom, och med resten av avdelningen. Det var ett mycket gott julbord och en gemytlig lunch.
Efter det så hade vi en liten julklppsutdelning med maken innan jag och dottern åkte hem och hade vår egen lilla julafton.
Sitter och funderar lite, om jag ska bli en anhörig som är ute och pratar om "Min berättelse", som då kommer att handla om min mentala skilsmässa. Vad tror ni?
Tänkte vända mig till andra anhöriga men det kan ju kanske också passa dom som jobbar inom äldre/demensvården.
Ska använda min julsemester till att jobba vidare på det, men det sker även lite förändringar här hemma! Har nu skiftat säng, tagit den som står i gästrummet och vår dubbelsäng finns nu till för våra gäster.
Vill inte längre ligga i den, påminner mig för mycket om min man.känner at jag nu måste gå vidare och plocka upp lite gamla intressen, som att pyssla....nu beror inte allt detta bara på att jag är är särbo, utan det är även förändringar i mitt yrkesliv.
Får önska er en god fortättning på helgerna och önska er Gott Nytt År
Kram Carina
Denna blogg handlar om min resa med lewybodydemens. Min make fick sin diagnos januari 2012 och gick bort två år senare. Jag är nu ute och föreläser om LBD och mina erfarenheter.
Annorlunda jul - jag delar Din upplevelse. Jag snubblade in här via Demensforum på FB och har läst lite av din blogg. Känner till lite om Lewybodydemens utifrån allt jag läst på i samband med min mans sjukdom. Han har en Parkinsonliknande demenssjukdom som inte är Parkinson, inte Alzheimer men kanske PSP - ingen vet säkert. Han bor i a f på ett boende sedan knappt ett år tillbaka och detta var första julen. Han var hem på julafton o firade med mig o vår 18-åring.
SvaraRaderaJag är själv yrkesarbetande och funderar mycket över framtiden - detta att engagera sig mer i anhörigsammanhang. Det tar också på krafterna att vara anhörig och räcka till till maken och till tonåringen och till ett rätt krävande arbete. Jag beundrar dem som också orkar engagera sig i föreningslivet.
Stå på Dig i Dina politiska beslut också! Kvinnor behövs i politiken men inte till vilket pris som helst och det gäller nog i vilket parti som helst.
Hej Matten och Nelsson
RaderaTack för ditt fina brev! Och tack för att du även läst min politiska blogg
Det är inte lätt att vara anhörig, skönt att höra ifrån en som själv är det!
Har öppnat en facebooksida som heter "Lewybody har flyttat i och den mentala skilsmäsan råder nu". Tänkte åka ut och föreläsa lite.
Hör gärna av dig igen!
Kram Carina