Fakta som behövdes

Jag startade denna blogg för att det fanns så lite på svenska om LBD, förutom rena medicinska artiklar.

Jag hoppas att ni som har läst den/läser den har nytta av den fakta som jag har skrivit om. Det viktigaste är nog att det nu finns en blogg på svenska för jag hittade bara bloggar på engelska.

Min man är just nu stabil, och jag är glad så länge det varar. Men sommarens urinvägsinfektion fick mig att inse att man inte ska ta något för givet.

Jag kommer inte skriva så mycket nu på denna blogg. Mitt syfte var att berätta om vår vardag hemma och hur LBD utvecklades.

Jag är regelbundet hos min make på hans sjukhem, men jag har också en egen vardag som jag nu måste ta tag i! Att hitta tillbaks till lite mer socialt umgänge för det har inte blivit så mycket av det dom två sista åren.
Jag har återupptagit vårt gamla intresse, att dansa squaredance. Har nu varit med två gånger och repeterat gamla kunskaper, som trots ett antal år fanns kvar!

Så jag får önska mina läsare en skön höst och ta hand om er
Kram Carina

Vår vardag i dag

Jag jobbar och maken är på hemmet.....så ser vår vardag ut nu. Tomt på kvällarna när jag ska lägga mig och tomt när jag vaknar!

Försöker åka upp varannan/var tredje dag till Åleryd. Är ingen rolig miljö egentligen men nu har vi ju eget boende att gå in till och så länge det är fint väder, även kvällstid, så blir det promenader.

Makens Alzheimers har blivit sämre, märks på talet och de osammanhängande samtalen vi har. Men även minnet, att komma ihåg vem som är vem på familjefotot, och var han bodde innan han kom till boendet.

Men han känner igen mig när jag kommer! Och det är just nu det viktigaste......

Kram Carina

Nytt boende idag

Idag ska Stig flytta till avdelning 7K på Åleryd, en avdelning för multisjuka och även för yngre personer.

Han får rum, kokskåp, badrum och en liten hall, allt som allt 38kvm och möblerna mm flyttade vi in igår kväll.

Nu på förmiddagen ska vi tömma hans "hörna" på avdelning 7D, Åleryd, och sedan installera honom i hans nya boende.

Ska fixa en del saker nu på förmiddagen, tillsammans med honom, och jag kommer vara där en hela del fram till måndag lunch. Viktigt att han känner en trygghet i det nya och förstår att det är hans egen bostad.

Har med mig saker som han känner igen och med lite blommor, tidningar och tavlor så blir det nog bra, både för honom och för oss anhöriga.

Det jag måste göra de närmaste dagarna är att köpa stolar till köksbordet. Har en tillfällig stol där nu. Och så måste jag köpa glass! Det har Stig beställt när han fick se kyl/frys

Kram Carina

Högläsning

I dag började jag med högläsning för min make. Denna bok hittade jag hemma i bokhyllan och innehåller kortare deckarnoveller. och det verkar som han uppskattar det!

För att läsa själv har han tappat helt intresse för. Har haft med mig de tidskrifter han prenumerar på och han visar inget intresse alls, vill inte ens bläddra i dom.

Blev inget demensboende

Har nu haft samtal med makens biståndshandläggare och vi har tillsammans beslutat att det blir sjukhem istället för demensboende.

Maken behöver så pass mycket fysisk hjälp så det kändes i detta läge viktigt och dessutom är det lättare att få en lägenhet på sjukhem än på demensboende.

Efter tre veckor på korttidsboendet så vill vi nu ha något eget, att få ta dit egna möbler så maken får det lite mer hemtrevligt. Och slippa dela rum!

Återkommer när vi vet mera, försöker nu hantera den nya situationen.
Kram och ta hand om er

Korttidsboende

Ja, nu är det definitivt!

Min käre make bor inte längre hemma med mig. Hans urinvägsinfektion gör att hans andra sjukdomar, Alzheimers och Parkinson, blivit sämre.

Det är jättejobbigt att se hur all energi mer eller mindre försvann när hans kropp jobbade mot infektionen. Nu är det inte nattsvart men närapå.......

Han är idag beroende av så mycket fysisk hjälp så han kan inte alls komma hem hit mer.

På måndag kommer hans handläggare tillbaks från semestern, ska ringa och berätta om de förändringar som nu skett sedan vi fick beslut på demensboende. Men nu behöver hans ärende lyftas upp i kön, för jag vill inte ha honom kvar på kortis för länge!

Bra personal men det är för mycket folk på avdelningen och för mycket förändringar eftersom det även är växelboende på avdelningen. Och det är inte bra för honom.
På ett demensboende är det färre brukare och det behöver han just nu

Kram på er/Carinako

Beröm till hemtjänst

Har de fått ris måste de även få ros!
Jag är sedan tisdag kväll i Almedalen och åker hem nu snart....men är inte hemma i Linköping förrän vid 22.30

Och jag vet inte om min man är hemma eller om han är på sjukhuset/kortis!!

I tisdags förmiddag hade jag semester, så jag var hemma när Stig kom hem från sitt växelboende. Det såg inte bra ut och det kändes inte heller bra att åka efter lunchen.

Han var trött och gick så dåligt.....

Min son ställde upp även denna gång, med att vara nattvakt. Men tyvärr har han fått jobba en hel del, båda kvällarna har varit oroliga och i förmiddags ringde han och sa att maken hade ramlat.

Och nu kommer berömmet, för de var de som väckte sonen och de tog kontakt med distriktsköterska och stannade kvar en bra stund innan ambulansen kom. Tack för att ni var där och hjälpte sonen, för det var en ny erfarenhet detta.

Har nu haft sonen på sjukhuset, som nu har blivit avlöst av min mans dotter och barnbarn. Den rapport jag fått här i Visby att det ser OK ut, inga ben brutna och ingen infektion i kroppen. Men en logoped måste kolla om han kan åka hem för vi bor en trappa upp och har en spiraltrappa upp till vår våning......

Ska nog uppdatera mig nu igen om de fått något besked från sjukhuset, jobbigt att vara på annan ort när något sådant här händer.....och dessutom med en massa vatten emellan!