Blev inget demensboende

Har nu haft samtal med makens biståndshandläggare och vi har tillsammans beslutat att det blir sjukhem istället för demensboende.

Maken behöver så pass mycket fysisk hjälp så det kändes i detta läge viktigt och dessutom är det lättare att få en lägenhet på sjukhem än på demensboende.

Efter tre veckor på korttidsboendet så vill vi nu ha något eget, att få ta dit egna möbler så maken får det lite mer hemtrevligt. Och slippa dela rum!

Återkommer när vi vet mera, försöker nu hantera den nya situationen.
Kram och ta hand om er

Korttidsboende

Ja, nu är det definitivt!

Min käre make bor inte längre hemma med mig. Hans urinvägsinfektion gör att hans andra sjukdomar, Alzheimers och Parkinson, blivit sämre.

Det är jättejobbigt att se hur all energi mer eller mindre försvann när hans kropp jobbade mot infektionen. Nu är det inte nattsvart men närapå.......

Han är idag beroende av så mycket fysisk hjälp så han kan inte alls komma hem hit mer.

På måndag kommer hans handläggare tillbaks från semestern, ska ringa och berätta om de förändringar som nu skett sedan vi fick beslut på demensboende. Men nu behöver hans ärende lyftas upp i kön, för jag vill inte ha honom kvar på kortis för länge!

Bra personal men det är för mycket folk på avdelningen och för mycket förändringar eftersom det även är växelboende på avdelningen. Och det är inte bra för honom.
På ett demensboende är det färre brukare och det behöver han just nu

Kram på er/Carinako

Beröm till hemtjänst

Har de fått ris måste de även få ros!
Jag är sedan tisdag kväll i Almedalen och åker hem nu snart....men är inte hemma i Linköping förrän vid 22.30

Och jag vet inte om min man är hemma eller om han är på sjukhuset/kortis!!

I tisdags förmiddag hade jag semester, så jag var hemma när Stig kom hem från sitt växelboende. Det såg inte bra ut och det kändes inte heller bra att åka efter lunchen.

Han var trött och gick så dåligt.....

Min son ställde upp även denna gång, med att vara nattvakt. Men tyvärr har han fått jobba en hel del, båda kvällarna har varit oroliga och i förmiddags ringde han och sa att maken hade ramlat.

Och nu kommer berömmet, för de var de som väckte sonen och de tog kontakt med distriktsköterska och stannade kvar en bra stund innan ambulansen kom. Tack för att ni var där och hjälpte sonen, för det var en ny erfarenhet detta.

Har nu haft sonen på sjukhuset, som nu har blivit avlöst av min mans dotter och barnbarn. Den rapport jag fått här i Visby att det ser OK ut, inga ben brutna och ingen infektion i kroppen. Men en logoped måste kolla om han kan åka hem för vi bor en trappa upp och har en spiraltrappa upp till vår våning......

Ska nog uppdatera mig nu igen om de fått något besked från sjukhuset, jobbigt att vara på annan ort när något sådant här händer.....och dessutom med en massa vatten emellan!