Om Titti Sjöbloms beslut för sin mors räkning

Har skrivit på min andra blogg, om alla reaktioner som kommit efter dokumentären av Alice Babs.

Ni får här länk från min andra blogg:

http://carinaboberg.blogspot.se/2013/12/med-vilken-rattighet-tar-jag-beslut.html

kram Carina

I går firade jag och min man 33 år

För 33 år sedan träffades jag och min man på dansstället Patricia.

Kanske inte exakt den 1/12, men för enkelhetens skull så har vi alltid firat detta datum, ofta med en bit god mat.

Min man var en mycket dansant person, och vi fortatte med dans så länge vi kunde.......

Vad föll jag för?
Hans trygga utstrålning, han förde in stabilitet i mitt liv.
Hans engagemang i mitt familjeliv
Hans glada humör och hans vänlighet, med andra ord en trevlig person.

Vad gjorde det att det fanns personer omkring som mig som varnade för åldersskillnaden!
För vad hade jag varit för en person utan dessa 33 år?

Nästa år, den 8 juli, firar vi silverbröllop, håller tummarna!

Foto på denna blogg är inte så vanliga, men ni ska få en nu. Här är vi på Stigs boende och han har precis fått blommor av mig.

Kram till er alla /Carina

Snart är det jul

Och min man är nog inte medveten om det......

Men så länge han pratar med mig, och kommer ihåg mig, så njuter jag. Vet nu att man inte ska ta något för givet, det kan ändras fort!

Men den sista tiden har jag fått ta till min lilla sten igen, behöver ha den när jag ska sova.....och när jag saknar maken för mycket.

Idag har jag julpyntar lite på hans boende. Även avdelningen har gjort så fint.....ja, hela Åleryd!

Den 13/12 ska jag vara med på deras Luciafirande  och på julafton ska jag och dottern upp och äta jullunch med make/pappa.

Men en annorlunda jul blir det........men jag vet ju var han finns och att jag kan åka till honom och bara sitta och hålla handen......eller bara lägga huvudet på hans axel. Lite svårt ibland eftersom han sitter i rullstol och även har ett bord framför sig, men vi fixar det!

Kram till er alla och en trevlig första advent/Carina

Haft kontakt med färdtjänstenheten

Ja, om man fick all info från början så slipper man många frågor!

Efter mitt samtal med färdtjänsten så kunde också min mans avdelning få rätt info, som de inte heller hade!

1. Jag kan åka med som medresenär, men betalar då dubbel taxa och antagligen måste jag nog säga till om det också när jag bokar. Vill gärna ha en sittplats!
2. Om maken måste till sjukhuset, på vanligt besök, så gäller detta, och då både för mig och för personal; jag bokar en sjukresa.....självklart!    och då åker medresenären med gratis

Känns riktigt bra att veta att jag nu slipper leta efter parkering på sjukhuset, ifall behovet uppstår. Däremot har jag inte ändrat min bokning till morgondagen, då vi ska till Ikano, åker efter med bilen.
Men då vet till nästa gång, speciellt om min man inte gillar att åka ensam, att jag kan vara med i färdtjänstbussen.

Blir spännande i morgon och se hur det går.....

Kram Carina

Bevakar makens ärende

1. Taxan för den personliga omsorgen.......antingen förstår inte jag informationen eller så står det fel! Ska jag fylla i min lön för att visa att vi inte ska bli samtaxerade eller ska jag inte fylla i för att ta för givet att de vet om min inkomst. För det står att den som bor kvar hemma och som har högre inkomst ska få behålla den.....
Funderar på hur det är för äldre par, om frun som är kvar hemma och inte vet hur man ska överklaga.....eller tar man för givet att det alltid är maken som först kommer till hemmet och även har  den högre inkomsten?
För i de fall så är man sambeskattad, för att den som är kvar hemma ska få lite hjälp.....krångligt?
Jag trodde att jag skulle fixa det, akademiker som jag är, men det gjorde jag inte

2. Färdtjänst, jag är inte accepterad som följeslagare!
Kan acceptera det vid resor när jag kan åka efter med bil, men om jag ska upp till sjukhuset med maken, hur går det då..... ?
För här i Linköping är det hopplöst att hitta en parkeringsplats....och ska då maken vara ensam tills jag kan komma och ta hans rullstol????

Återkommer i fråga 2, för den första är nu avklarad efter att jag hade skrivit ett överklagande......

Fakta som behövdes

Jag startade denna blogg för att det fanns så lite på svenska om LBD, förutom rena medicinska artiklar.

Jag hoppas att ni som har läst den/läser den har nytta av den fakta som jag har skrivit om. Det viktigaste är nog att det nu finns en blogg på svenska för jag hittade bara bloggar på engelska.

Min man är just nu stabil, och jag är glad så länge det varar. Men sommarens urinvägsinfektion fick mig att inse att man inte ska ta något för givet.

Jag kommer inte skriva så mycket nu på denna blogg. Mitt syfte var att berätta om vår vardag hemma och hur LBD utvecklades.

Jag är regelbundet hos min make på hans sjukhem, men jag har också en egen vardag som jag nu måste ta tag i! Att hitta tillbaks till lite mer socialt umgänge för det har inte blivit så mycket av det dom två sista åren.
Jag har återupptagit vårt gamla intresse, att dansa squaredance. Har nu varit med två gånger och repeterat gamla kunskaper, som trots ett antal år fanns kvar!

Så jag får önska mina läsare en skön höst och ta hand om er
Kram Carina

Vår vardag i dag

Jag jobbar och maken är på hemmet.....så ser vår vardag ut nu. Tomt på kvällarna när jag ska lägga mig och tomt när jag vaknar!

Försöker åka upp varannan/var tredje dag till Åleryd. Är ingen rolig miljö egentligen men nu har vi ju eget boende att gå in till och så länge det är fint väder, även kvällstid, så blir det promenader.

Makens Alzheimers har blivit sämre, märks på talet och de osammanhängande samtalen vi har. Men även minnet, att komma ihåg vem som är vem på familjefotot, och var han bodde innan han kom till boendet.

Men han känner igen mig när jag kommer! Och det är just nu det viktigaste......

Kram Carina